CIRKUSDIREKTÖREN John Adalbert Madigan levde som en äventyrare och dog som en hjälte. Och inte ens döden kunde stoppa hans rastlöshet. Efter bara sex veckor på Gamla kyrkogården i Gävle var det dags att bryta upp en sista gång. Resan gick nu till Skåne och med på tåget fanns hans nyinköpta gravsten.
Denne märklige man var styvfar till Elvira Madigan – den sägenomspunna lindanserskan som 1889 gick i döden tillsammans med den gifte löjtnanten Sixten Sparre efter en kort, intensiv men hopplös kärlekshistoria.
Även om John Madigans dramatiska död
i Gävle inte romantiserats genom skillingtryck och filmer så omnämns han alltid i böcker som handlar om cirkuskonstens historia. Och det beror inte bara på hans berömda efternamn. John Madigan var en betydande cirkusdirektör och såg också ut precis som man tänker sig en sådan. Med uppåtvridna svarta mustascher, pråliga kläder och blankpolerade ridstövlar.

JOHN MADIGAN var av danskt påbrå men född i Indiana, USA, där hans far drev en egen cirkus. John och hans bror Jimmy fick en gedigen utbildning i manegen och på 1870-talet reste de runt som cirkusryttare i Europa med den berömda Cirque de Paris.
Under en turné i Sverige 1877 träffade 27-årige John en kvinna som senare skulle bli hans hustru. Hon hette Laura Olsen och var född och uppvuxen i Finland. Hennes far var en norsk akrobat och själv var hon en mångsidig cirkusartist.
Laura hade en tioårig dotter som hette Hedvig. Flickan var en mycket skicklig ryttare och en av föreställningens höjdpunkter var när hon gjorde konster på hästryggen tillsammans med John Madigan.
John och Laura slog sig ihop och 1887 startade de en egen cirkus där den då tjugoåriga Hedvig blev den klart lysande stjärnan – under artistnamnet Elvira Madigan.
1890 – ett år efter Elviras död – fick John och Laura Madigan sitt enda gemensamma barn. Flickan föddes i Motala och döptes därför till Motalia Maria.
John började genast staka ut hennes karriär vid cirkusen men glädjen blev inte långvarig. Bara nio månader gammal drabbades Motalia av lunginflammation och dog. Sällskapet befann sig då i Skåne och flickan begravdes på S:t Peters Klosters kyrkogård i Lund.

FREDAGEN DEN TRETTONDE (!) augusti 1897 hade Cirkus Madigan premiär i Gävle. Den stora attraktionen var Texas Jack Wild West Show och i föreställningen medverkade också en Miss Elvira Madigan som ryttarinna på ponnyhästen Bijou.
Den här upplagan av fröken Elvira hette egentligen Holmgren i efternamn och var fosterdotter till makarna Madigan.
Under veckorna i Gävle hade John Madigan hyrt en lägenhet i bagarmästare
A Fernströms hus vid på Norra Kopparslagargatan, nära korsningen vid Ruddammsgatan. Där bodde han nu med hustru och fosterdotter samt ytterligare tre kvinnliga cirkusartister.
På nedre botten låg bageriet och i vindsvåningen fanns två gavelrum där bagarens båda drängar och två andra män var inhysta.
Klockan var tre på natten när en av de anställda i bageriet upptäckte att det slog ut lågor från direktör Madigans fönster. Han skrek och kastade stenar mot rutorna och lyckades väcka alla i lägenheten samtidigt som bagarmästare Fernström ringde till brandkåren, som var på plats efter fem minuter. Men då stod hela huset redan i ljusan låga.
Fru Madigan fick i all hast upp ett fönster. Hon kastade ut lilla Elvira, som togs emot av tillrusande mäniskor. Därefter hoppade hon själv – i bara linnet.
De tre cirkusflickorna och två av männen på vinden lyckades också rädda sig ur den brinnande byggnaden. Medan Fernströms drängar, Fritz Pettersson och Karl Andersson, blev kvar i lågorna.
Till sist kom direktör Madigan stapplande nerför trappan – brinnande som en fackla. Han hade räddat sig ut för länge sedan men eftersom han inte visste att hans fru och fosterdotter var i säkerhet hade han rusat tillbaka in i den brinnande byggnaden. Och där hade han stannat och letat efter dem in i det sista.
Man lyckades släcka elden i Madigans hår och kläder men ryggen och vänstra armen var illa brända. Han var hela tiden vid medvetande och det berättas att han bara bekymrade sig om Laura och fosterdottern Elvira. När han fick höra att de var i säkerhet konstaterade han stilla:
– Jag är nu en fattig man. Men det gör ingenting bara min hustru och min lilla flicka är räddade.
Madigan tog för givet att alla hans tillgångar gått upp i rök, men det visade sig senare att en brandman lyckats rädda ett plåtskrin som innehöll
15 000 kronor.
Den 47-årige direktören fördes till lasarettet där han avled efter ett par dygn med hög feber och svåra plågor.
Trots tragedin genomförde cirkusen sina föreställningar som planerat. Det var bara på begravningsdagen man ställde in.
De tre olycksoffren jordfästes 26 augusti i en nyköpt grav på det som i dag kallas Gamla kyrkogården
i Gävle.
Enligt referaten i Gävletidningarna var en ”ofantlig massa människor samlade för att åse begrafningen och vid grafplatsen rådde verklig trängsel”. Men så var det också ett märkvärdigt spektakel med den amerikanska flaggan vajande högt över kistan ”som en helsning från födelselandet”.
De båda bageriarbetarna begravdes i en gemensam grav strax intill cirkusdirektören, men inte en enda av deras anhöriga eller vänner fanns på plats för att ta farväl. Deras kistor var omsvepta av vita lakan – utan den minsta blomma. Samtidigt som de kransar som sänts till direktör Madigans bår fyllde en hel vagn.

DAGEN EFTER BEGRAVNINGEN gav Cirkus Madigan en stor tack- och avskedsföreställning innan man drog vidare – nu under ledning av Madigans änka.
I samband med begravningen deklarerade Laura Madigan att hon så småningom ville vila tillsammans med maken på Gävle kyrkogård. Och en stor svart gravsten i putsad granit kom snart på plats.
Men fru Madigan ändrade sig snabbt.
Redan sex veckor efter begravningen kunde tidningen Arbetet i Malmö meddela att ”direktör John Madigans jordiska kvarlefvor, jämte den dyrbara grafstenen, ha från Gefle, där han först begrafdes, transporterats till Lund, där den populäre cirkusdirektören, enligt sina anhörigas beslut, skall ha sin hvilostad. ”
Även Gefle Dagblad innehöll en notis av liknande innebörd. Där berättas också att orsaken till flytten var att John Madigan strax innan sin död sagt att han ville begravas tillsammans med sin dotter på S:t Peters Klosters kyrkogård i Lund.
Och där står ännu i dag den svarta stenen med inskriptionen som berättar att cirkusdirektören John Adalbert Madigan dog
i Gävle den 23 augusti 1897 ”af brändsår som han erhöll under försök att rädda hustru och barn”.
Laura Madigan fortsatte att turnéra med sin cirkus till 1902. Då såldes etablissemanget till Henning Orlando, som för övrigt tagit sitt exotiska efternamn efter ett ångfartyg han en gång sett i hamnen i Gävle.
Men det är en annan historia.